| Finnmarken eller finnskogen kallas områden där skogsfinnar eller svedjefinnar befolkade på 1600 talet och hela vägen in på 1900 talet. Det som gjorde det hela möjligt va skattebefrielse om man bosatte sig i västra Sveriges djupa skogar. Något som va lockande för folket i östra Finland där det va missväxt och ständiga plundringar från Ryssland. Så folket från Finland kom och bosatte sig här i dom trånga och svår tillgängliga skogarna. Skattebefrielsen varade bara i 6 år men befolkningstakten ökade i skogarna. Dom flesta bedrev svedjebruk (man eldar skog för att få åkermark) men när dom stora bruken behövde skogen för träkol förbjöds helt enkelt svedjebruket i Sverige. Men som tur är gick det inte så enkelt att flytta på skogsfinnar. |
| I norra Värmland som bara ligger ett stenkast här från bodde Skogsarbetaren, målaren och vandraren Nitaho-Jussi, Johannes Johansson Oinoinen, som dog 1965, han fick Finlands Lejons orden av presidenten Urho Kekkonen som symbol för de sista 15 då ännu finsktalande i Värmlands finnmarker. |
| Fredriksberg grundades som bruksort 1729 i och med att ett bruk anlades av Hans Sebastian Grave invid Säfssjöns som då va en å. Man gav orten namnet Fredriksberg för att hedra Kung Fredrik den 1a. Fram till 1800 talets mitt va järnbruk det stora men sen tog träd industrin och sågverken över. 1897 så anlades sulfitfabrik för pappersmassa i Fredriksberg. Man hade till och med egen kalkstensgruva för att mätta sulfitfabriken otroliga produktion. I början på 1900 talet köpte Hellefors AB upp allt men när dom fick ekonomiska problem tog stora starka staten över för att åter igen säljas till privat aktörer strax innan andra världskrigen. Efter kriget som sluta 1945 blev Fredriksbergs storhets tid. Med mer 2000 invånare i ”stan”. Men sen började det gå utför och sedan 1994 saknar fabriken juridisk ägare. Men 1979 öppnade Säfsen resort upp portarna granne med den gamla kyrkan i Säfsbyn som stod stadigt redan 200 år tidigare. Idag har vi 2300 bäddar i Säfsen och mer är på gång. |
| Dan Andersson föddes 1888 i skolhuset i Skattlösberg som ligger ca 15 minuters bilväg mot Ludvika. Han hade tre bröder, en syster Anna föddes 1892, men dog ett halvt år senare. Nästa syster som föddes 1899 fick också namnet Anna och var den som tillägnades dikten “Till min syster” vid sin 18-årsdag. Dan Andersson hade på faderns sida anor från finska nybyggare. Modern stammade från valloner så vitt man vet. År 1893, som femåring, lärde han sig att läsa. 1896, vid åtta års ålder, slog han på beting vid en gård i Lövberget, fick en fiol, lärde sig spela själv, och lärde sig också engelska. När han va 13år blev han blåbandist (medlem i nykterhetsrörelsen). 1902, vid 14 års ålder, tog Dan på egen hand tåget till Göteborg, båten till Grimsby, tåget till Liverpool, båten till New York och slutligen tåget till Minnesota, till faster Sara och Carl Petter Anderssons. Det här gjorde han enbart för att se om USA va allt det som utlovades. |
| Tanken var att undersöka om hela familjen skulle följa efter, men han skrev i ett brev hem till Sverige att det inte var mycket bättre förutsättningar för familjen i USA än hemma, varpå fadern skrev tillbaka att han skulle åka hem. Han återvände till Sverige och var tillbaka i Skattlösberg den 16 december. Samma år blev han också publicerad första gången ”Brefkort från Grangärde finnmark” som trycktes den 24 januari 1903 i Bärgslagsposten. Dåvarande chefredaktören, J Fr Nelson, menade kort och koncist: “Tack och välkommen åter”. Det skulle bli många ”brefkort” i vilka Andersson beskrev finnmarkens befolkning och storslagna natur. Dan Andersson omkom i rum 11 på Hotell Hellman, beläget i Klarakvarteren i Stockholm, den 16 september 1920, där han befann sig för att söka arbete på tidningen Social-Demokraten. Hotellpersonalen hade rökt med vätecyanid mot vägglöss och inte vädrat enligt föreskrifterna. Klockan 15 på eftermiddagen hittades Andersson död. |
Rosahöjden – lunch och bageri
Makken – bensinstation
Julias salong – frisör
Ostkoja – utmärkt utbud av ost
Jägaren – pizzeria